Kärlekens Bok

Allt är möjligt för GUD av KÄRLEK, som redan har konstaterats, och för GUD var detta största offer möjligt genom den underbaraste grundprincipen av Hans EVIGA KÄRLEK, som kommer att föra allt åter tillbaka till HONOM: den sig själv uppoffrande ALL-BARMHÄRTIGHETEN AV HANS KÄRLEK!

En skälvning såsom Min SKAPELSE ännu aldrig har känt, uppfyllde hela rymden av MIN OÄNDLIGA SKAPELSE när JAG HERREN GUD DEN ALLSMÄKTIGE, gav efter för insisterandet från Min HJÄRTATS URGRUNDPOL - DEN EVIGA KÄRLEKENS URGRUNDPOL - att träda ut på den syndiga mänsklighetens stjärna som DEN som äger all makt i himmelen och på jorden, så att människan som ett barn av Mitt FADERSHJÄRTA må känna igen MIG som den EVIGA KÄRLEKEN och hädanefter må inrikta hela sitt liv enbart efter MIG och vända sig till Min EVIGA KÄRLEK bort ifrån motpolen som anvisats jorden till sin förlösning ända till slutet av alla varelsers förlösning.

Men hur skulle detta vara möjligt? Eftersom detta tycktes vara omöjligt, räknade MIN motpol heller aldrig med den möjligheten att GUD DEN ALLSMÄKTIGE synligt kunde konfrontera honom på »hans jord«. Så trodde han sig vara säker på att för all framtid kunna dra MINA DEN EVIGA KÄRLEKENS BARN från MIG! Hur skulle väl JAG, DEN ALLSMÄKTIGE ANDEN AV HIMMELEN OCH JORDEN, på ett åskådligt, synligt sätt direkt kunna träda fram bland människorna med deras begränsade ande som bara såg den djupa materien? - Som ALLMAKTENS ANDE, som genomtränger allt och är allt i allt, är den EVIGA MAKTEN enbart kännbar och skönjbar för en människa med gradvist vaknande andligt öga, vore det omöjligt och kommer alltid att vara omöjligt att i MITT VÄSENDES hela ALLMAKT visa MIG som människa för människor; ty ingen människa skulle någonsin kunna bära Min ALLMAKT SÅ SOM JAG ÄR INOM MIG, ER GUD, SKAPARE OCH HERRE!

Men insisterandet av Min HJÄRTATS URGRUNDPOL kvarstod och gav ingen ro förrän JAG bringade de syndiga människobarnen räddningen och befrielsen från motpolens makt genom den EVIGA FADERSKÄRLEKENS allra barmhärtigaste akt: att SJÄLV beträda denna alla synders stjärna!

Alltså måste en födelse förberedas på jorden, så att JAG HERREN kunde antaga en mänsklig köttslig klädnad och bli synlig i denna som GUD och verka förlösande för alla människobarn!

Så lät JAG HERREN genom Mina närmaste tjänare, som ni kallar för ärkeänglar enligt vad ni hittills vet, förkunna att JAG, DEN ALLSMÄKTIGE, för en begränsad tid synligt ville träda inför de syndigaste väsen i MINA HIMLAR, som en gång vände sig från Mitt EVIGA ANDLIGA RIKE och nu är människor på en liten stjärna i Min skapelse, som genom Min NÅD och Mitt FÖRBARMANDE skapades för dem som frälsningens stjärna från sin tidigare skuld på grund av detta avfall från Mitt ANDLIGA RIKE.

Med detta förkunnande lät JAG HERREN på samma gång rikta en fråga till alla Mina höga änglar, vem som hade en lösning för hur detta nya och allra största verk av förbarmande kunde utföras; så att säga en himmelsk examensfråga för Mina högsta tjänare, för att utröna i vilken utsträckning de redan själva befinner sig i ANDEN AV MIN ALLSMÄKTIGA VISHET.

Dock JAG, HIMMELENS OCH JORDENS GUD, aldrig ständigt synlig ens för Mina änglar i de närmaste sfärerna, visste att JAG med detta spörsmål ställde dem en fråga som överskred t.o.m. himmelska begrepp; ty - så frågade sig de Himmelska härskarorna - hur kan GUD, som för oss själva inte är synlig i sin helhet, synligt och förnimbart beträda en värld, vars invånare inte uppvisar den ringaste grad av himmelskt förandligande! Ty sade HERREN GUD inte själv till Sin störste profet på jorden, Mose:

»MITT ANSIKTE kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se MIG och leva.«

(2 Mos. 33:20)

Rådlöshet drabbade alla Mina änglar, även om de visste att JAG HERREN hade lösningen i samma ögonblick som JAG lät förkunna eller utlova något; men deras rådlöshet härrörde snarare från den brinnande kärleken till och ödmjukheten gentemot MIG, varom ni människor ännu inte alls kan ha något fullkomligt begrepp, då ni ännu inte vet vad brinnande kärlek är!

Men genom denna brinnande KÄRLEK och djupaste, saliggörande ödmjukhet överväldigades de av en aldrig förut känd sorgsenhet, då de genom denna SIN GUDS förestående AKT AV FÖRBARMANDE för den syndiga jorde-mänsklig-hetens skull, skulle förlora den evigt kännbara fläkten av sin GUD som gjorde dem saliga. Och ett klagande satte i gång i Himmelska klagovisor som knappt ville upphöra; till omätligt stora körer förenades de klagande änglarna, i det att de bön-föll MIG att inte lämna himlarna och beträda en annan väg för att åter föra tillbaka mänskligheten på den lilla stjärnan »jorden« till KÄRLEKENS och LJUSETS HIMMELSKA RIKE. Likt brusande orkaner, som aldrig ville ta slut, trängde klagokörerna genom himlarnas alla rymder och till MIG: Snart var himlarna en oändlighet av klagande inför sin GUD OCH SKAPARE!

JAG HERREN kan inte uppenbara för er, hur länge detta tillstånd av klagande varade i Mina himlar: Ni skulle inte kunna fatta det i era jordiskt materiellt bunda tidsbegrepp.

När Mina änglars klagande i alla himlar inte ville ta något slut, lät JAG HERREN genom alla himlar frambära denna fråga, frågan utöver alla frågor, som bara den kan besvara som i likhet med MIG är KÄRLEK från evighet till evighet! Så lät frågan som vibrerade genom alla himlar till allt som är ande av Min HELIGE ANDE:

Vad är sann KÄRLEK - fullkomlig KÄRLEK? -Älskar den sanna, fullkomliga KÄRLEKEN inte allt annat mera än sig själv? Uppoffrar den sig icke för alla för sin KÄRLEKS skull? Detta kunde förnimmas från MIG som ef-terklang till frågan utöver alla frågor!

Länge var Mina änglars klagande körer förstummade, länge, länge ...